Och låt dö

Jag vill gå naken ut i ljuset och ta djupa andetag och fylla mina lungor med den krispiga luften och känna solen mot min hud och höra min röst eka över nejden: leva!

Ökande vind från öster

De sovande trädens nakna grenar spretar mot den ljusa natthimlen. Snön faller ymnigt i gatlampans sken. Det år några minus och en hundjävel skäller någonstans. Annars är det tyst. Tanken rör sig tveksamt över vidder av ord, som en bit papper på trottoaren som vinden inte orkar blåsa bort utan som mest bara ligger och skramlar lite fram och tillbaka utan att egentligen komma någon vart. Hela mitt liv känns så ibland.

Men i drömmen är den tyst

Koltrasten sitter på min balkong och sjunger på morgonen. En svart, ganska oansenlig fågel, varken stor eller liten, med en magisk sång som går utöver, ovanför och bortom allt annat. När jag vaknar har den flugit sin väg. Det är tyst. Och jag har bara ett diffust minne av att jag har drömt om en koltrast igen.