Jul, jävla Jul

Jag hatar Jul och Nyår. De här veckorna i december är utan minsta konkurrens den värsta tiden på hela året. Det är som att simma i en tunnel under vattnet: ta ett djupt andetag vid Lucia, dyk ned i det mörka, håll andan och hoppas att luften räcker till efter nyår. Jag måste börja åka bort över Jul, till någon varm, solig och stilla plats där man inte har en aning om Jul, denna konsumtionens högtid av prylar, teve och mat förklädd till omtanke, familjefrid och fest.

Du och jag

Har jag varit inne på det tidigare? Jag kanske har skrivit om det förut? Men det finns en attraktion i tvåsamheten, det som är bra med den, att höra ihop med någon, det som är gott med det, att vara två, när man inte tar varandra för givet, som är så stark att den nästan upphäver vikten av vem man är ihop med. Bara man är ihop med någon. Jag blir så jävla trött på att vara ensam ibland att jag känner mig redo att binda mig till vem som helst, nästan. Men inte för att slippa vara ensam, utan för att jag vill höra ihop med någon, vara två, planera ett barn, flytta till något större, åka på semester tillsammans, rusta upp ett litet torp någonstans. Tänk att bara gå nedför gatan på väg till tunnelbanan på väg hem från jobbet och höra ihop med någon, vara två med någon, som slås av ungefär samma tanke ibland.

Skriva

Att be en reflekterande, läsande och skrivande människa att skriva något, ”vad som helst, det behöver inte vara så bra, bara det blir något”, är ungefär som att be Picasso att måla ”en vanlig solnedgång med några hästar betande på en äng”. Jag har inte skrivkramp eller ångest, jag har bara inte lust eller inspiration att skriva åt dig eller det du ber mig om. Vill du ha en text som är lagom, skriv den själv.

Å andra sidan, när man gått och spänt sig över den där jävla texten i några dagar, veckor eller månader och äntligen och till slut värker ur sig något som faktiskt är bra, då är lättnaden och lyckan ungefär som efter bra sex. Man är lättad, glad och genuint lycklig. Man går annorlunda och solen skiner och alla ler bakom uppfällda kragar. Underbart! Det kanske är därför man söker den gång på gång? Men inte som en irrationell ångest eller skrivkramp, utan som en kreativ process med en tillfredsställelse värd all vånda.

Ensam

– Förlita dig aldrig helt och hållet på en annan, livets största prövningar möter vi ensamma.
– Livets största prövning är att vara ensam.