Utarbetad, trött, stressad, tömd på all energi, förkyld, febrig, hostig, gråtig och med en nackspärr som gjorde kroppen så sned att jag blev kommenderad till företagsläkaren och fick stränga order att hålla mig borta från jobbet åtminstone några dagar. Varför går man överhuvudtaget till jobbet när man har en sådan nackspärr att man måste lufta huvudet från kudden i håret för att alls komma upp ur sängen? Lojalitet, dumhet eller bara de där djävla karensdagarna. Fan, man har inte råd att vara sjuk en dag, så man går till jobbet i alla fall, gör ett dåligt jobb, blir sjukare och smittar alla andra.
Karensdagarna är lika intelligenta som ersättningssystemet till universitet och högskolor som baseras på genomströmningen av studenter. Det krävs inget geni för att inse att nivån på utbildningen kommer att sänkas: ”Ge dem Godkänt, vi har inte råd att underkänna så här många studenter!” Eller kan du se att en (1) enda lektor, professor, adjunkt eller ens en administratör skulle offra sig och gå ifrån jobbet, födokroken, för att institutionen ska ha råd att underkänna studenter? No fucking way. Sänk nivån i stället, öka genomströmningen, och låt alla behålla jobben. Och studenterna blir ju så glada!
Karensdagarna borde ligga i slutet av en sjukdomsperiod i stället för i början som nu. Den första dagen man är sjuk borde man ha 100% av lönen, åtminstone om man tjänar mindre än 20 000 kr i månaden, så att man alltid kan stanna hemma åtminstone en (1) dag och kurera sig utan att hamna i ekonomiskt trångmål. Man kan tänka sig att man begränsar dessa förstadagar med hel ersättning till ett bestämt antal dagar per år, så att systemet inte missbrukas. Man kan även tänka sig att man har färre förstadagar som ung än vad man har som gammal eller förälder. Den andra dagen av sjukdom borde man ha 90% av lönen och den tredje 80%. Karensdagarna borde infalla fjärde och femte dagen i stället. Med ett sådant system skulle folk ha råd att vara sjuka: man skulle ha råd att ta hand om sig själv på ett bättre sätt och stanna hemma en dag eller två när man känner att något är på gång, i stället för att titta i plånboken och kämpa sig till jobbet ändå och underprestera och smitta sina kollegor. Jag känner inte alla människor men 9 av 10 gör så, och de få gånger man är så sjuk att man helt enkelt måste stanna hemma tar man ut semester eller kompledighet. Det gör att vi i praktiken har ett system där bara de rika, de friska eller de som har mycket komp kan vara sjuklediga utan att det blir kännbart i plånboken eller i form av en kortare semester.
Men det var egentligen varken genomströmningen i det akademiska maskineriet eller karensdagar jag tänkte skriva om, utan konsumtion, en speciell sorts konsumtion: tröstkonsumtion.
Gud vet att jag inte har för vana att självömka mig men jag mådde verkligen uselt och piss och kände mig helt totalhavererad, tömd och under isen. Jag behövde egentligen tröst, men jag har ingen; ingen att gå till, ingen som kan tycka lite synd om mig och hålla om mig och kanske älska med mig. Så, jag får trösta mig själv i stället. Den här gången förföll jag totalt och gjorde något jag aldrig brukar göra annars: jag tröstkonsumerade.
Jag gick ut och handlade för att bli på lite bättre humör.
Äckligt? Ja, det kan jag hålla med om. Det är verkligen inget jag sympatiserar med i vanliga fall. Det enda jag har att säga till mitt försvar var att jag var verkligen sjuk och jättedålig och jag orkade inte stå emot. Stå emot vad? Konsumismen. Tillverkningsekonomin är förbi, välkommen till konsumtionsekonomin. Vårt ekonomiska välstånd bygger på att vi ser ljust på framtiden och handlar mycket och ofta. Konsumera mera! Vi lever i en tid och en kultur där vi hela tiden och överallt uppmanas att konsumera: ät, handla, drick, lukta, smaka, låna, titta, lyssna. När man är frisk kan man stå emot det, men i ett väldigt svagt ögonblick kan man falla dit. Det är inget jag är vidare stolt över. Det hade varit bättre om någon hållit om mig och kokat lite te i stället.
Vad jag köpte? En bärbar dator. Det är väl inte heller jag är något vidare stolt över, men jag tänkte att om jag ändå ska förfalla till att tröstkonsumera kan jag lika gärna köpa något fint, något jag gått och funderat på ett tag och kommer att uppskatta även när jag inte längre är såhär sjuk.
Det bästa sättet att slippa möta sig själv är att konsumera, inte reflektera. Konsumera filmer, musik och en massa junk på Internet: gapa och svälj, sitt still och ta emot, bläddra vidare och titta på allt som bjuds. Läs inte, det förutsätter att du processar och tolkar en text vilket kan aktivera och träna hjärnan. Skriv utan djup och utan att tänka efter, men inget utmanande eller farligt. Mind you, FRA is listening! Storebror ser dig, och han vill att du sitter still och konsumerar det som serveras. Har du någonsin funderat över varför hastigheten NED till din dator på din Internetuppkoppling är så mycket större än hastigheten UPP från den? Och när man är så trött att man håller på att svimma, då fäller man bara ihop datorn, släcker lampan och går ned i viloläge; stand-by.
En lydig medborgare stannar aldrig upp och tänker efter.
Publicerat av ordvind 
Publicerat av ordvind 
