Ensam igen

Vid sidan av dem jag umgås med i en specifik kontext som jobb, utbildning eller fritidsförening, är jag ensam. Ibland kommer någon in i mitt liv och det känns som att vi skulle kunna bli vänner, ett tag, men så rinner det ut i sanden. Igen. Om jag inte hela tiden aktivt underhåller relationen tystnar telefonen och sinar mejlen. Jag saknar en partner eller en bästa vän. Jag har nog ett par vänner, men de är småbarnsföräldrar och vi träffas bara några gånger om året som mest.

Ensamhet, något jag känner alltför väl.

– Varför har du ont i ryggen?
– För att ta uppmärksamheten från ensamheten och den medföljande känslan av meningslöshet.

Jag har aldrig känt så starkt tidigare att jag inte vill leva längre. Jag ser ingen poäng med det, jag fattar inte varför, jag ser inte vem eller vilka jag behövs för. Fan vad trött jag är på att vara ensam. Jag vill bara vila. Vila, vila, vila. Snälla, stäng av den här skiten och låt mig få börja om någon annan gång, någon annanstans.

Please reboot.

Please reboot

Jag tänker hela tiden, som ett konstant surr av ljud, ord och tankar i mitt huvud, som en dator rädd att förlora det som finns i minnet och glömma vem jag är.

Livsenergi

Näst efter födseln är könsmognaden det största och mest omvälvande som händer en människa i livet. Stanna upp ett tag och tänk efter, kommer du ihåg hur det var för dig själv, brottet mellan barn och vuxen? Vad omvälvande det är! Inget blir sig likt efter könsmognaden. Därefter följer fortplantningen och familjeprojektet. Familjen, barnen, hemmet. Någonstans därefter börjar de flesta se nästa stora händelse i livet framför sig: döden. Man kan inte bli annat än gammal i förtid om döden är den enda nästa stora händelse i livet. Vill du dricka av ungdomens källa och hålla dig ung och vara levande och i din fulla kraft, till den dag du plötsligt har dött, ska du ägna dig åt sex.

Sex

Människor kan prata hur mycket som helst om vad som helst, så länge det inte blir alltför verkligt eller kommer för nära. Ett bra exempel är sex. Så länge man pratar om det som en schlagerfestival eller hockeyfinal är det okej, då kan vi sitta och berätta för varandra vad vi har sett på teve eller läst i en blogg någonstans, men så fort det kommer nära och blir verkligt, så fort det knyts till de människor som just nu befinner sig i rummet, då lägger man oftast locket på. Det är privat, säger man, och byter samtalsämne.

Nästan ingen ser någon annan ha sex, för sex är privat: undanskymt från alla andra. Men alla har sex; barn, unga, gamla, långa, korta, smala, tjocka, vackra, fula, rika, fattiga, ensamma, populära, nykterister såväl som alkoholister, atleter såväl som halta och lytta, Nobelpristagare såväl som mindre begåvade. Alla har sex. Och alla vet att alla har sex. Så, hur privat är det egentligen?

Jag tror vi skulle vinna på att börja prata med varandra om sex. Jag tror att skälet till varför många upplever det som jobbigt att prata om sex är att de själva har problem med sitt sexliv, ofta att de har svårt att säga ja och nej i sängen och därför hamnar i situationer där de gör saker de egentligen inte vill göra samtidigt som de saknar andra saker de skulle vilja göra. Men svaret är inte att sopa allt under mattan med hänvisning till att det är privat och tro att det ska ordna sig på något sätt. Tvärtom, prata om det! Kan man inte ens prata om sex kring middagsbordet, hur ska man då kunna säga klart och tydligt vad man vill och inte vill i sängen? Omvänt, om man kan säga Ja och Nej i sängen, kan man detsamma utanför också.