Vågen

I natt drömde jag om havet. Jag bodde i något slags hotell och kunde höra vågornas brus utanför fönstret. En våg drog sig inte tillbaka utan fortsatte in över land, högre och högre, större och större. Den klättrade uppför hotellets fasad och fönstret i mitt rum såg ut som ett akvarium med allt blågrönt saltvatten som virvlade omkring på andra sidan det tunna glaset. Jag måste drömma, det här kan inte hända på riktigt, men när glaset började bågna sprang jag ut ur rummet, ut ur hotellet, ut på parkeringen. Jag kunde se hur hela bottenvåningen fylldes av vatten och vågen kom forsande ut ur entrén fram till mig. Jag stod stilla. Vågen smekte mina fötter med sitt svala, salta och vackra vatten och drog sig sedan tillbaka. Havet tar vad havet vill ha. Varför ville inte jag? Jag kände sorg och vrede.