Vi är vänner, eller hur?

28 april 2009

Det svåraste som finns är att säga ja och nej till sex, så vi lägger sexet i olika roller i stället: är man ihop; tillsammans; ett par har man sex, är man vänner gör man det inte, är man kk knullar man för och när man har lust. På så sätt kan vi lägga all energi på att manövrera in och ut ur olika roller i stället för att bejaka vår sexualitet och lära oss att säga ja och nej till sex.


Äktenskap

7 april 2009

Varför vara tillsammans resten av livet när man kan byta efter ett tag, just for fun? Kärleken är ändå evig. Min kärlek upphör inte för att vi inte längre är ihop.


Bekräftelsetorsk

17 november 2008

Se mig, hör mig, smickra mig, säg att du älskar mig! Jämt, alltid, hela tiden. För att du gör något utöver det vanliga? Nej, för att du inte klarar dig utan det. Men jag faller för det ändå; den där bräckligheten och litenheten som inte klarar sig utan min kärlek, som behöver någon stark, klarsynt och klok i tillvaron. Det är så förföriskt smickrande att bjuda på lite uppmärksamhet och vara den någon inte kan leva utan. Men jag tröttnar ganska snart och då blir det där ständiga behovet av att stå i centrum manipulativt och tyranniskt. Luften blir tung att andas, mörkret blir att föredra framför ljuset och rörelseutrymmet blir allt trängre. Jag måste gå, igen, med känslor av skuld och skam hack i häl.


Nej

30 november 2007

Det skulle säkert vara skönt men, nej, jag tror vi vill olika saker. Det kommer att sluta med att du blir sårad och jag blir mest besvärad. Håll dig undan mig. Dessutom förstår jag inte det där att du har så mycket att ge. Vaddå ge? Vaddå få? Jag förstår inte det. Jag har egentligen aldrig förstått det. Men en sak har jag lärt mig: jag går inte ihop med människor som tänker i de termerna och ser den distinktionen. Det slutar alltid med att jag får höra att jag är egoistisk och inte ger tillräckligt mycket. Nej tack, jag är inte betjänt av att höra sådant. Jag lyssnar inte till sådana människor längre. Vi har inget att säga varandra. Efter mycket om och men har jag kommit fram till att jag inte har något att ge, jag är. Jag är jag, den jag är. Jag kan inte vara något annat än den jag är. Jag måste vara den jag är. Vem är det annars? Det passar vissa, det passar andra inte alls. Jag tror inte det passar dig. Det förvånar mig att du inte ser det själv. Den sexuella attraktionen kanske förblindar? Men inte mig? Fast jag tror snarare att det handlar om en diffus uppfattning om vad du egentligen vill ha. Men jag vet vad jag vill ha, framför allt vet jag vad jag inte vill ha.