Det här fungerar ju inte, jag skiter i det och blir asexuell. Jag orkar inte lägga mer energi på något som aldrig blir av. Jag får hela tiden höra att jag är attraktiv på alla sätt och vis, och jag kan märka på blickarna och vibbarna att det stämmer, men jag är ändå ensam, varje dag. Är det ingen som vågar? Eller är det bara något de säger? Eller gör jag något fel? Något jävla fel gör jag, men jag vet inte vad, jag tycker att jag har prövat om inte allt så tillräckligt mycket, men jag är fortfarande ensam. Varje dag.
Äktenskap
7 april 2009Varför vara tillsammans resten av livet när man kan byta efter ett tag, just for fun? Kärleken är ändå evig. Min kärlek upphör inte för att vi inte längre är ihop.
Jag behöver
21 november 2007Å andra sidan, även om det fortfarande inte är så ofta, funderar jag allt starkare på att ge upp hela den där grejen med kärlek, förhållande och familj och sikta på ett bekvämt liv som singel i stället och leva helt och hållet efter devisen ”själens obotliga ensamhet och köttets lust”.
Vägval
11 september 2007Jag ser igenom dig
Din litenhet, rädsla och snålhet
Hur du ställer dig i vägen för mig
Det är inte mitt problem
Utan något som du måste leva med
Varje morgon när du möter dig själv i badrumspegeln
Men du kanske inte gör det längre?
Jag gör det
Och jag älskar och respekterar
Den jag ser
Varje morgon i badrumspegeln.
Du kan ställa dig i vägen för mycket
Men du kan inte hindra mig från att älska
Och jag kommer att nå mitt mål till slut
Medan du går vilse av att ställa dig i vägen för mig
Kärlek
21 augusti 2007Vad är kärlek?
Vi säger ”kärlek” och ”kärleken” som om det vore ett någon-ting, en sak. Men jag tror inte kärlek är en sak. Kärlek är inte något man har, ger eller får. Kärlek är inget fondsparande där man gör insättningar i olika fonder, och om fonderna går bra får man tillbaka sin kärlek med avkastning. Kan man få ränta på kärlek? Om du älskar mig så älskar jag dig tillbaka?
Jag tror inte det.
Jag tror att positivismen och naturvetenskapen har lurat oss att tro att allting är saker som är väg-, mät- och räknebara objekt, så till den grad att vi tror att också kärlek är en sak.
Men kärlek är ett verb, inte ett substantiv. Vill man förstå vad kärlek är ska man i stället fråga: ”Vad är att älska?” Och det viktigaste svaret är: något jag väljer.
Att älska är en aktivitet, en funktion, en verksamhet på samma sätt som att gå, tänka, tala, simma, sjunga eller dricka ett glas vatten. Och den levande orsaken till aktiviteten, funktionen, verksamheten att älska är jag. Och så länge jag väljer att uttrycka den aktiviteten kommer den att fortgå (uttrycka som i göra, inte visa upp).
Jag tror det var det här som Jesus talade om när han sade att vi ska älska våra fiender. Det var aldrig en uppmaning, det var ett sätt att dra insikten till sin spets om människans obegränsade förmåga att älska (obegränsad som i ständigt möjlig, inte stor). Han försökte levandegöra och klart och tydligt kommunicera vår fantastiska möjlighet att varje ögonblick avsiktligt välja att älska.
Kärlek är inte beroende av något utanför mig, den är beroende av om jag väljer. Att älska eller inte. Det är egentligen bara jag själv som kan hindra mig från att älska.
Publicerat av ordvind
Publicerat av ordvind
Publicerat av ordvind