Unga människor

De står på ett varsitt trappsteg i tunnelbanan
Och skrattar för att de är lika långa
De åker ut till IKEA och köper en sänggavel
Som de bär hem tillsammans
De somnar tillsammans i en lite för liten säng
Och älskar när de vaknar

Jag vill vara kär och ung

Ökande vind från öster

De sovande trädens nakna grenar spretar mot den ljusa natthimlen. Snön faller ymnigt i gatlampans sken. Det år några minus och en hundjävel skäller någonstans. Annars är det tyst. Tanken rör sig tveksamt över vidder av ord, som en bit papper på trottoaren som vinden inte orkar blåsa bort utan som mest bara ligger och skramlar lite fram och tillbaka utan att egentligen komma någon vart. Hela mitt liv känns så ibland.

Men i drömmen är den tyst

Koltrasten sitter på min balkong och sjunger på morgonen. En svart, ganska oansenlig fågel, varken stor eller liten, med en magisk sång som går utöver, ovanför och bortom allt annat. När jag vaknar har den flugit sin väg. Det är tyst. Och jag har bara ett diffust minne av att jag har drömt om en koltrast igen.

Silver

Månen speglar sig i vattnet. Det ser magiskt ut med den lilla månen högt upp och långt borta i himlen som breder ut sig över fjärden i ett stort glittrande silver som är så nära att man nästan kan ta på det. Jag står på en bro högt över vattnet. Inget speglar sig i vattnet som månen gör. Det får vattnet att se varmt och inbjudande ut, jag vill stiga ned i det där silvriga och simma ut mot månen, men det är vinter och vattnet är nästan fruset och det blåser kallt från nordväst.

Silhuetter

Träden avtecknar sig stilla, spretiga och svarta mot den snöljusa vinternatten och nu förstår jag hur vacker den där svartvita tavlan egentligen var som alltid hängde i hallen eller på något annat ställe där man hänger en tavla man inte riktigt vet vad man ska göra med men som man ändå inte vill slänga.