Vad jag vill

Jag vet vad jag vill, egentligen vet jag det, djupt inom mig vet jag precis vad jag egentligen vill. Men jag vet inte om det är okej, det är där tvekan finns, det är där tvivlet finns.

Bastu

Du är inget jag plockar fram och tänker på ibland. Du är inget jag ständigt har framför ögonen. Våra möten stämde om något i mig och den vibration jag alltid har inom mig ljuder lite annorlunda och tar tonerna med en lite annorlunda frekvens. Vad som än händer är jag glad och tacksam för våra fantastiska möten, alternativet är att inte mötas. Men visst längtar jag hett och innerligt efter mer.

Sex

Sex är fortplantning, djuriskt och vilt: kåta kroppar, blodfyllda kön och ett begär som stockar sig i halsen. Sex är lekfullt, lustfyllt och opretantiöst: en kamera, en ögonbindel och handfängsel, ett annorlunda ställe på en annan tid. Sex är utforskande, utmanande och expanderande: en piska, rollekar, sexspel med ett par goda vänner. Sex är andligt, ett möte mellan två väsen som sammansmälter till ett, i total närvaro, hängivelse och extas. Sex är livet.

Sex

Det här fungerar ju inte, jag skiter i det och blir asexuell. Jag orkar inte lägga mer energi på något som aldrig blir av. Jag får hela tiden höra att jag är attraktiv på alla sätt och vis, och jag kan märka på blickarna och vibbarna att det stämmer, men jag är ändå ensam, varje dag. Är det ingen som vågar? Eller är det bara något de säger? Eller gör jag något fel? Något jävla fel gör jag, men jag vet inte vad, jag tycker att jag har prövat om inte allt så tillräckligt mycket, men jag är fortfarande ensam. Varje dag.

Heteronorm

En sexualitet som helt utesluter minsta attraktion, längtan, lust och åtrå till representanter av det egna könet är homofobi, inte heterosexualitet.

Livsenergi

Näst efter födseln är könsmognaden det största och mest omvälvande som händer en människa i livet. Stanna upp ett tag och tänk efter, kommer du ihåg hur det var för dig själv, brottet mellan barn och vuxen? Vad omvälvande det är! Inget blir sig likt efter könsmognaden. Därefter följer fortplantningen och familjeprojektet. Familjen, barnen, hemmet. Någonstans därefter börjar de flesta se nästa stora händelse i livet framför sig: döden. Man kan inte bli annat än gammal i förtid om döden är den enda nästa stora händelse i livet. Vill du dricka av ungdomens källa och hålla dig ung och vara levande och i din fulla kraft, till den dag du plötsligt har dött, ska du ägna dig åt sex.

Sex

Människor kan prata hur mycket som helst om vad som helst, så länge det inte blir alltför verkligt eller kommer för nära. Ett bra exempel är sex. Så länge man pratar om det som en schlagerfestival eller hockeyfinal är det okej, då kan vi sitta och berätta för varandra vad vi har sett på teve eller läst i en blogg någonstans, men så fort det kommer nära och blir verkligt, så fort det knyts till de människor som just nu befinner sig i rummet, då lägger man oftast locket på. Det är privat, säger man, och byter samtalsämne.

Nästan ingen ser någon annan ha sex, för sex är privat: undanskymt från alla andra. Men alla har sex; barn, unga, gamla, långa, korta, smala, tjocka, vackra, fula, rika, fattiga, ensamma, populära, nykterister såväl som alkoholister, atleter såväl som halta och lytta, Nobelpristagare såväl som mindre begåvade. Alla har sex. Och alla vet att alla har sex. Så, hur privat är det egentligen?

Jag tror vi skulle vinna på att börja prata med varandra om sex. Jag tror att skälet till varför många upplever det som jobbigt att prata om sex är att de själva har problem med sitt sexliv, ofta att de har svårt att säga ja och nej i sängen och därför hamnar i situationer där de gör saker de egentligen inte vill göra samtidigt som de saknar andra saker de skulle vilja göra. Men svaret är inte att sopa allt under mattan med hänvisning till att det är privat och tro att det ska ordna sig på något sätt. Tvärtom, prata om det! Kan man inte ens prata om sex kring middagsbordet, hur ska man då kunna säga klart och tydligt vad man vill och inte vill i sängen? Omvänt, om man kan säga Ja och Nej i sängen, kan man detsamma utanför också.

Vi är vänner, eller hur?

Det svåraste som finns är att säga ja och nej till sex, så vi lägger sexet i olika roller i stället: är man ihop; tillsammans; ett par har man sex, är man vänner gör man det inte, är man kk knullar man för och när man har lust. På så sätt kan vi lägga all energi på att manövrera in och ut ur olika roller i stället för att bejaka vår sexualitet och lära oss att säga ja och nej till sex.

Sexobjekt

Jag såg deras blickar. De tittade intresserat och uppskattande på mig. Jag kunde nästan känna vad de tänkte och ville göra med mig. Det gjorde mig glad och smickrad. Kanske såg de mig som ett objekt, ett sexobjekt? Det gör mig inget. Jag tycker inte att det behöver vara fel, och i vilket fall som helst kan jag aldrig hindra någon från att se mig som ett sexobjekt, men det finns bara en enda människa i hela världen som kan välja om jag ska vara ett subjekt eller inte: jag. Det valet, det initiativet, kan bara jag själv göra, och det går ovanpå vad alla andra väljer att se mig som. Och att förutsätta att ett sexuellt möte kommer att bli platt och tråkigt bara för att någon ser mig som ett sexobjekt är bara fördomsfullt. Om jag går in i mötet som ett närvarande subjekt och tydligt säger ja till det jag tycker om och nej till det jag inte tycker om, kan det få min partner att också vakna till och kliva in här och nu, tillsammans med mig, som ett subjekt.

Sexdebatt

Debatt på teve, om mördarsniglar, etanolbilar och sex. Det sistnämnda är ju alltid intressant, men i teve lyckas man med allt, t.o.m. att sjabbla bort ett så tacksamt ämne som sex. En debatt i teve brukar åtminstone kunna bjuda på en rejäl tuppfäktning, en enkel polarisering i två parter som tycker diametralt olika och sitter och gormar upprört åt varandra, men i kväll blev det bara tafatt, spretigt och tramsigt. Vad beror det på? Har sex blivit konsumtion, likställd med att köpa en ny teve, en ny dator eller en större city-kuk med ännu större motor och ännu fetare däck? Eller är sex fortfarande så laddat att man inte ens för en debatt vågar penetrera ämnet på ett genuint intresserat och engagerat sätt? Men eftersom sex alltid förutsätter ömsesidig lust, respekt och närvaro kan det aldrig bli en själlös konsumtion, för då är det just bara konsumtion, och då måste svaret bli att sex fortfarande är så laddat att vi inte ens vågar debattera det på ett vettigt och givande sätt. Trist. En fortsatt revolution är verkligen nödvändig. Kärlekskurser? Varför inte? Eller är kunskap kring sex något som var och en får famla sig fram till i sängkammarmörkret bäst de kan utan att prata med någon annan om det, inte ens partnern?