Tao

Jag har så länge stått i hallen till min kropp, som om jag vore osäker på om detta verkligen är den kropp jag ska vara i. Får jag? Kan jag? Bör jag? Jag har varit i min kropp, lite spänt och tveksamt, som om jag tänkte att det kanske är en annan kropp jag ska vara i? Jag har så länge levt livet på ungefär samma sätt, i hallen, osäker på om jag ska leva överhuvud? Är det okej att jag lever? Är det här livet jag ska leva?

Jag har väntat och väntat och väntat, i flera år, på att kliva in. Kliva in i kroppen, kliva in i livet. Jag har skrivit det tusentals gånger men det var först i morse, strax innan jag vaknade, som jag verkligen kände att, ja, detta är min kropp, den ska jag vara i, hela tiden, ut i varje fiber. Jag vill, jag kan, vara helt närvarande. Total närvaro, där varje rörelse blir avsiktlig, varje cell i hela kroppen befinner sig någonstans för att jag väljer det, ingenting bara råkar bli. Ja, detta är mitt liv, det ska jag leva, hela tiden och varje ögonblick. Jag vill, jag kan, jag måste, jag ska! leva fullt ut. Total närvaro, där vill jag ingenting annat.

Jag känner vägen.

Ingen annan kan

Att sluta vänta på att få. Att sluta vänta på att alla andra utanför mig själv ska ge mig (tillåtelse till) allt jag behöver. Att i stället inse att jag redan får allt jag behöver. Att inse att jag när som helst kan börja välja att ge mig det jag vill ha.

Working Day And Night

Grått, mörkt, kallt, blåsigt och en inflammerad rygg som knappt orkar hålla mig upprätt, än mindre pallar för allt jag måste, bör och vill göra. Fan! Fan! Fan! Jag skiter i det här, lägger mig ned och dör i stället, jag orkar inte längre. Fan! Att det alltid ska vara en så’n jävla uppförsbacke hela tiden! Det känns som jag alltid går i motvind och aldrig kommer att hinna fram ändå.

Eller går jag bara mot vinden?

Jag måste ha musik i öronen, Michael Jackson: Wanna Be Startin’ Somethin’, Don’t Stop ‘Til You Get Enough, Billie Jean, Get On The Floor. Högt, högt i lurarna, rakt in i hjärnan och ut i hela själen. Gud, vilka rytmer! Det här väcker mig! Jag dansar och känner glädje, tacksamhet och lust igen. Wow! Nu finns det inget jag inte klarar av, och ryggen känns mycket bättre. Tack gode Gud för bra musik och Michael Jackson, The King of Pop.

Fri

Jag var ihop med en klok människa en gång som sade, du måste bita huvudet av den där stoltheten, den stänger in dig och förtär dig inifrån och hindrar dig från att leva fullt ut. Du måste lära dig att säga förlåt. När du sårat mig skyller du ifrån dig, förklarar dig sedan och sist av allt kanske du säger förlåt, om inte stoltheten hindrar dig.

Jag såg att det var riktigt. Jag gick hem och låg en natt och bet i stoltheten, åtminstone i tanken, och när morgonen kom kände jag mig trött och fri. Men jag bet aldrig av huvudet helt och hållet, efter ett tag kom stoltheten tillbaka, bit för bit, inte lika stark och livaktig som förut men ändå.

Långt därefter sökte jag mig till ett sammanhang där jag fick göra med kroppen, med mina händer, med min röst i stället för att tänka med mer ord i huvudet. Det var avgörande och gav mig en nyckel som blev förlösande. Och jag såg, hörde och kände det gudomliga i mig och började älska mig.

Då dog stoltheten.

Jag säger förlåt nu. Det spelar ingen roll vem du är eller vad jag tycker om dig. Har jag gjort fel ber jag om ursäkt. Varken stolthet eller dumma, elaka eller snarstuckna människor kan hindra mig från att förlösa mig från skulden av att ha gjort fel.

Det är verklig frihet.

Frihet

Att vara fri från omgivningens föreställningar om en själv. Att vara fri från sina egna föreställningar om sig själv. Man kommer dit man tittar, i mångt och mycket får man det man pratar om. Jag drömde att jag var fri och svävade viktlös, ett med luften omkring mig. Jag kunde blåsa bort varthelst jag ville. När jag vaknade visste hur det kändes, att vara fri. Jag vet hur det känns att vara fri. Att se sig omkring med öppna ögon, inte enbart titta efter det som bekräftar det jag redan kan. Att sluta föreställa sig, ställa sig före, och i stället sätta verkligheten först och sedan sina tankar om den, inte tvärtom. Gallret är inom en själv, en synvilla.

Eltandborste

En klarblå himmel som sträcker sig till stjärnorna, strålande sol som värmer i lä, vit knarrande snö och kall luft från norr i ansiktet. Underbart. Uppfriskande. Vinden viner runt knutar, viskar i buskar och träd och yr omkring i snön så att det ryker från taken. Jag längtar till fjällen, eller bara bort någonstans. This small town hasn’t got room for my big feelings, sjunger Björk på en skiva, och det är så jag känner. Jag vill resa iväg; flytta till någon helt annanstans; gå hem och kasta allt jag inte absolut behöver och ha mycket rum och rymd omkring mig i stället för alla hjärndöda saker som bara tillfredsställer konstlade behov. Jag vill vara fri och resa lätt.